Händigast i Hollywood
Efter 30 år i Hollywoods rampljus med roller i episka storfilmer och några av världens populäraste serier, finns det en sida som Peter Stormare inte berättat om: Sin stora byggpassion och kärlek till trä.
I Sverige är han känd som Ingmar Bergmans lärljunge som blev framgångsrik skådespelare och regissör på Dramaten. I USA från skurkroller i filmer som Big Lebowski, Armageddon och Jurassic Park och succéserier som Prison Break, Entourage, CSI och Budweisers Super Bowl-reklam. Men när Peter Stormare får huvudrollen i Bauhaus nya reklamfilm spelar han bara Peter Stormare – hemmabyggaren Peter Stormare.
– Det här är jag, något jag gillar och kan stå för. Snickrandet, sågandet, skruvandet är en del av min vardag. Jag har inte tid att spela golf eller att åka på fiskesemester mellan inspelningarna och när jag är hemma vill jag inte sitta och glo på tv eller någon annan skärm, säger han och fortsätter: – Du kan bestiga Mount Everest och gå på månen men inget mer belönande än att bygga något med händerna Jag vet inget som är så stimulerande än att ta mått, rita, hämta materialet på brädgården. Byggande gör ju att man håller fantasin vid liv.
Snickarboden Byggd med husets tidigare ägares köksinredning. Inte stort, men man står ju ute och jobbar hela året. Snickarbänkar till vänster utanför bild. 4x1 meter arbetsyta. Och sol mest hela tiden.
Familj utan tummar mitt i händerna
De flesta av oss har nog bilden av att Hollywoods stjärnor anlitar hantverkare så fort något ska byggas eller fixas. Men familjen Stormare fixar så mycket de kan på egen hand. De har egna verktyg och maskiner – allt samlat i en egen, liten snickarbod på tomten i West Hollywood. Peter och frun Toshima har till och med ritat huset själva. – Jag ritade huset själv på datorn tillsammans med min fru – i skala och allting. Först efter det tog vi in en arkitekt som kom med goda råd och såg till att allt gick att bygga som vi ville. Vi ritar och bygger även garderober och badrum ihop, jag och frun. Det är skönt att ha sitt eget lilla badrum, även om det bara är fyra, fem kvadrat, så att alla slipper stå i kö.
Varför är det viktigt för dig att göra jobbet själv?
– Vi har ju ett hus och det måste fixas med, för mig finns inget annat än att jag ska göra det själv: laga varmvattenpannan, sprinklersystemet och annat. Sen behöver man ju professionell hjälp emellanåt. Eftersom jag har rustat några hus här så har jag ett bra gäng jag omger mig med. Är det riktigt svårt tar jag hjälp, men det mesta gör jag själv. Det är något varje dag som man vill fixa, ett hus behöver omvårdnad, säger Peter.
Berätta om snickarboden.
– Jag tog en del av diskbänken och avlastningsytan i köket och satte det mot en vägg på några skåp. Sen satte jag dit två ytterdörrar så den ser ut som en gammal ladugård.
Koppardörr Många har stannat och frågat om dörren. Enkel idé: Lätt masonitdörr med tunn kopparplåt. Kostnad? Max tusen kronor.
Du låter nöjd med den?
– Om du skulle gå in där skulle du tycka att det är kaos. Men det är ett organiserat kaos, med skruvar och spikskåp och allt som ska vara i en snickarbod. Och det används hela tiden. Utomhus har jag två större snickarbänkar för vi står utomhus och snickrar. I Sverige är det svårare. I midsomras hade vi tolv grader och uppehåll en enda dag, säger Peter.
Vilket är ditt favoritverktyg?
– Morakniven. Den kan man ha till allt – tälja, karva, öppna målarburkar. Jag öppnar till och med dörrar med den om jag har glömt nyckel.
Du har också byggt en del möbler?
– Ja, det stämmer, man vill ju göra dem själv. Folk köper en Ikeamöbel och sätter ihop och jag fattar inte det. Bygg själv och tänk funktionellt, då blir det vackert. Det finns ju inget bättre än att ha byggt något själv. Någon frågar ”var köpte du den?” och man svarar ”jag gjorde den själv”.
Hur skulle du beskriva din inredningsstil?
– Jag är lite kalvinistisk, för mig är det enkelt och funktionsdugligt som gäller. Jag gillar stora, vita ytor och trä och har väldigt lite på väggarna. Inga bokhyllor. Och du behöver inga matsalsmöbler, det räcker med en pall eller en träbänk att sitta på. Och skaffa ingen stor fåtölj för då blir du en soffpotatis – fet och dryg.
I Bauhaus reklamfilm bygger du en möbel. Varför en stol?
– Det kunde blivit vad som helst. Hela grejen är att göra ritningen och bygga. Det går att göra på tusen sätt. Den är skapad av dig och den blir aldrig klar. Stolen är ett pågående projekt – den kan bli ett hus till slut. Vi får bygga ett bord i nästa film.
Varför är trä så viktigt för dig?
– Jag tycker om att arbeta med trä, allt trä. Att åka till brädgården – eller att stanna till i Demi Moores container och såga ut några delar ur en gammal dörr. Byggubbarna blev förvånade och undrade vad jag skulle med den till. ”Nånting blir det väl?”, svarade jag, säger Peter och fortsätter: – Trä gör mig lugn. Helst vill jag vara själv med mitt trä, inte ha några som skriker på mig som i jobbet.
Peters bardisk Snickarbänk hittad upstate NY. Fick soltorka i månader. Sedan sandpapper och fläckbehandling. Ramen är min design, svetsad av en kamrat. Kostnad: Noll. Fantasistimulerande trä!
Vad brukar du bygga?
– Av trä jag hittar och tar hand om gör jag egna tavlor, ikoner. Jag klistrar fast en bild på till exempel Elvis och lackar, sätter fast ljusstakar och hänger på väggen. Just nu håller jag på med en Elvisikon som jag ska ge till en kamrats son, han är galen i Elvis. ”The King is gone but not forgotten”, står det på den. Det är min golfrunda, säger han.
Har du något byggprojekt du funderar på?
– Jag har haft ett sommarhus i sex år bara tre timmar från LA, vid Lake Isabella. Det är mitt eget Norrland, med vackra sjöar och vattendrag. Men när man har lyckan att få jobba med många projekt blir man aldrig ledig och kan åka dit. Varje gång jag är där funderar jag på om vi ska vi göra slut eller fortfarande vara gifta. Nu är det dags att ta ett beslut. Antingen får jag bygga ut och göra det beboeligt eller sälja.
När började egentligen ditt intresse för att bygga saker?
– Min pappa var uppfinnare och byggde alltid en massa saker. Allt från att renovera klockor till att svarva. Vi bodde uppe i Arbrå i Hälsingland. Det fanns maskiner och snickarbod. Det var kul att växa upp med en pappa som kunde tekniska saker, han lärde mig allt ifrån hur man skarvar på en planka till hur man lagar cykelpunka. Han visade bara en gång, sen fick man hålla på fyra fem gånger tills det blev rätt, säger han och utvecklar:
– Vi var i skogen och åkte till brädgården och han lärde mig skillnaden mellan virke från gran och tall och alla måtten. Man fick även lära sig el, han visade färgerna och så fick man ta på en av sladdarna och fick sig en kyss och så sa han ”kom ihåg det när du jobbar med el”, säger Peter och skrattar.
”Bästa mötesplatsen” byggdes med pappa
Peter Stormares pappa har gått bort, men minnena, och byggminnena, lever vidare.
– Vi har en uteplats här i LA som jag och min pappa byggde innan han gick bort. Han sa ”har man eld och bänkar så har man det mesta”. Det är vår bästa mötesplats nu. Men det ska inte vara plastmöbler, eld ska upplevas från en sittplats i trä. Och det ska inte vara för mysigt, då blir man fast och sånt har jag inte tid med.
Är det där något du vill överföra till nästa generation?
– Jag har begåvats med ett sladdbarn, Kaiya, som älskar att vara med och bygga grejer. Det är kul att lära ut och bygga tillsammans. Dockor gillar hon inte, men att snickra och borra. Powerdrillen är favoriten, hon borrar och slår sig på fingrarna om vartannat. Trial and error. Hon gillar även att såga och får använda en riktig såg, men inte elsågen.
Täljterapi Inte svårt – tar lite tid, bara.
Det sägs att du är en varm förespråkare av lärlingstraditionen? Berätta.
– Jag vet inte exakt hur det är i Sverige, men det verkar som om både hantverk och lärlingstanken håller på att försvinna. Snart kan ingen bygga ett bord, sköta en trädgård eller laga saker. Allt skit du köper har inte den kvaliteten eller kunskapen inbyggd. Det bästa sättet att lära sig är genom misstagen, oavsett om du ska bli skådis eller snickare. Du måste lära dig varje dag och vara nyfiken, men idag finns det inte möjlighet att jobba bredvid någon. Jag gick i skola och jobbade samtidigt. Det enda jag gjorde när jag började på Dramaten var att sitta med äldre skådisar och fråga och titta. Jag tycker arbetsgivare ska kunna anställa ungdomar mellan till exempel 16 och 25 år, utan att straffas med en massa extra arbetsgivaravgifter.
Kommer du ihåg det första du någonsin byggde på egen hand?
– Nej, men jag minns min första stora byggtabbe. Genom kamrater hade jag ordnat en andrahandslägenhet på Kungsholmen i Stockholm och fick veta att jag skulle få överta den. Jag blev överlycklig och började göra om badrum, måla, bygga om hallen till kontor, riva upp mattor och slipa och lacka trägolvet under. Alla pengar gick åt. Sen kom hyresvärden och sa att jag inte fick ta över den. Renovera aldrig en lägenhet innan du har kontrakt, blev läxan. Den gjorde ont, säger han och kommer på fler renoveringsprojekt: – Jag har alltid byggt. När jag bodde i Gamla stan på 80-talet hade de fortfarande utedass. Då byggde jag om garderoben till toalett. Pernilla August bodde bredvid, förresten. Och i New York hade jag en liten lägenhet som jag tillsammans med en kamrat byggde om för fem, sex tusen dollar. Sån är jag. Är jag hemma hos någon tänker jag hela tiden ”här skulle du kunna slå ut en vägg” eller så.
Om du inte blivit skådespelare, vad tror du att du hade jobbat med då?
– Jag hade nog velat bli arkitekt att rita hus och bygga och inreda så att det är funktionsdugligt.
Du har ju spelat med många stora stjärnor – är det någon av dem som har ett lika stort byggintresse som du?
– Alla håller på med renovering, alla har projekt. De pratar om att köpa en ledig tomt där, ett hus de kollat på där. Det är nog lite allmänmänskligt. Men om de renoverar själva, det vet jag inte.
Slutligen: Vilken Hollywoodskådis skulle du vilja efterträda dig i en reklamfilm från Bauhaus?
– Keanu Reeves vore väl bra? Jag har jobbat med honom ett par gånger och vi är lite lika. Eremitaktiga, ointresserade av kändisskap, flyger lite under radarn och har hjälm när vi åker motorcykel. Jag tror han bygger sina grejer själv. Vi tränar på samma gym, så jag kan fråga honom, säger Peter och skrattar.
